Posts Tagged: Garden

La coupe immense

oh ! que je viderais, ce soir , avec amour, la coupe immense et bleue où le firmament rôde !

Paul Fort

Of course it hurts – Ja visst gör det ont – Karin Boyle

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Of course it hurts

Of course it hurts when buds burst.
Otherwise why would spring hesitate?
Why would all our fervent longing
be bound in the frozen bitter haze?
The bud was the casing all winter.
What is this new thing, which consumes and bursts?
Of course it hurts when buds burst,
pain for that which grows
and for that which envelops.

Of course it is hard when drops fall.
Trembling with fear they hang heavy,
clammer on the branch, swell and slide –
the weight pulls them down, how they cling.
Hard to be uncertain, afraid and divided,
hard to feel the deep pulling and calling,
yet sit there and just quiver –
hard to want to stay
and to want to fall.

Then, at the point of agony and when all is beyond
help,
the tree’s buds burst as if in jubilation,
then, when fear no longer exists,
the branch’s drops tumble in a shimmer,
forgetting that they were afraid of the new,
forgetting that they were fearful of the journey –
feeling for a second their greatest security,
resting in the trust
that creates the world.

Translated into English by Jenny Nunn in “To a friend”.

Meanwhile…

Meanwhile the world goes on.
Meanwhile the sun and the clear pebbles of the rain
are moving across the landscapes

Mary Oliver

Tôt ce matin

Tuesday morning

Sunrise/Midday/Sunset

Week-end de Pentecôte aux JARTdins de Montagny

Préparatifs…

Etape 1, s’affirmer  🙂

Graffiti, Oslo, 2018

4ème dimanche de l’Avent

Écloses

Deeply connected